Påsk Virkning!
Påskfirande i Viken ledde fram till oanade framsteg i att nå mitt mål…
Mina omtänksamma vänner (de är redan fruar, så jag kallar dem för det), som vill mitt bästa att jag blir smal, snygg och vacker. Fruarna och jag la våra kloka huvuden ihop och kom fram till ekvationen: Rökning ger svarta lungor, så om man tar bort cigaretterna får man fin fina lungor. Däremot kommer ett ständigt sug som vill tillgodoses med mat som leder till att man blir FET! Suget måste alltså tillgodoses med något annat och då fick fruarna en snilleblixt ja ni vet som Baltazar. Karin, du ska börja virka!
Ja, jag stannade verkligen upp vid tanken och såg min barndoms virkande mormor framför mig. Hon virkade verkligen, allt! Från äggluvor till dubbelsängs överkast. (Ja det sist nämnda behöver inte jag, då jag ännu inte hittat Sydwest. Det räcker med ett virkat enkel överkast). Nog om detta. Frågan är den: Har ärvt min mormors talang att bli en duktig virkerska??? Med inställningen att ingenting är omöjligt, så intog jag min bondhybris (myntat av…jag och namn… han svensken i Prison Break, Guuudrun…Stormare var det) och tillsammans med fruarna utarbetade vi några förslag på virkade produkter. Bla virkade kola remmar eller hallon remmar, sadel överdrag.
Jag har redan gjort an marknadsundersökning hos ett gäng motorcykel pojká om de är i intresserade av mina virkade alster som virkade sadelväskor, virkade styrhantagsöverdrag med hålmönster. Min tolkning av deras reaktion, var att de blev väldigt förtjusta över de kommande produkterna och att de väntar med spänning på att vår och sommar katalogen kommer ut på marknaden. Eftersom det var så förtjusande pojká, som blev så förväntansfulla, så tror jag att jag ska virka gardiner till deras lokal. Jag ska verkligen ligga i så jag hinner bli klar tills deras party, som ska gå av stapeln innan knotten eller var det myggen anländer till dessa breddgrader. Jag hoppas verkligen att de blir glada och jag smal, snygg & vacker. För om jag blir det så kanske jag får träffa Sydwest. Vi är nu redan på gång att fortsätta utveckla produkterna med att bla skapa dem i olika material.
Har nu inte tid att sitta här och slösa tid för jag har viktiga virkningsuppdrag på vägen mot målet!
//Fröken Karin
Tolkningar av ett barn
”När jag var ett litet barn”…gjorde jag alltid tvärtom mot vad min mamma sa. När hon ville att jag skulle göra en sak, så gjorde jag allt för att undvika det på alla de sätt jag bara kunde eller om mamma sa att jag skulle akta mig för något så väcktes genast min nyfikenhet och jag gjorde allt i min makt att ta reda på vad jag skulle akta mig för. Jag var nog obstinat redan i unga år, nja snarare från födseln.
När jag var liten så var det viktigt att äta upp maten. Mina föräldrar sa att jag skulle tänka på de fattiga barnen i Biafra, som jag definitivt inte visste var det låg och jag hade inte heller träffat de fattiga barnen. Men jag tänkte, att det är väl några mamma och pappa kände som de inte tyckte om eftersom de ville att jag skulle äta upp all deras mat. När det någon gång hände att jag var arg, tjurig eller ledsen så hade jag alltid fått för lite mat. De slutsatser jag dragit av min barndom är, att om äter blir jag blir jag glad och om jag äter upp ”allt” så får inte de jag inte tycker om någon mat.
Ibland var det fest så var pappa borta på kurs. Det innebar att jag och mina syskon slapp all riktig mat och det serverades varm choklad och kex choklad.
Idag, när jag efter tonårsrevolt och annat verkligen av hela mitt hjärta och mage tagit till mig, att det är viktigt att äta i alla lägen. Så när jag skulle sluta röka blev jag arg och ledsen, men kom ju på att jag lärt mig…när jag känner obehagliga känslor så ska jag ÄTA! Men när jag i klagan till min mamma om alla extra kilon sa hon: Nej men Karin hur kunde du släppa iväg det så långt? Jag som bara försökt att göra som mamma sa???
Visst har jag väl nu vid en uppnådd mogen ålder förstått på ett mer logiskt plan att mina tolkningar från barnaåren inte är helt överensstämmande med sanningen eller…
//Karin
I en söndags-hjärna
Det är söndagmorgon (dag) och jag "går på tur" i hjärnans virrvarr = i Norge promenerar man på fjället = i Sverige ligger man på soffan och gör så lite fysiska aktiviteter som det bara är möjligt.
Frågor dyker upp om hur jag kan uppnå mitt mål om mindre kroppshydda...vilket rent matematisk borde innebära att jag gör av med mer energi än jag tillför. Alltså att jag äter mindre och rör mig mer...ENKELT.
Det leder mig automatiskt in på andra energispår...I vårt energiberoende samhälle brukar det handla om att skapa så mycket energi som det bara är möjligt och göra av med så mycket som det bara är möjligt. Då vi kortsiktigt tänkande små varelser inte alltid varit så förutseende och förstått att saker tar slut, vilket också är en enkel matematisk ekvation...1-2=-1.
Tankarna dra vidare i djungeln...kring vindkraft som utvecklats och jag hörde nyss att man håller på att utveckla för att kunna ta tillvara vågkraftens ettriga itensitet (vet inte vad det där blev :-). Min fråga är: Tillvaratas G-kraften eller cenrifugalkraften? Naturligtvis, om det finns en tillstymmelse till möjlighet att ta till vara den energin borde väl någon käck uppfinnare eller forskare redan ha undersökt detta. Jag har svårt att tro att det bara är jag som har sådana geniala tankar, haha. Jag får fortsätta att fundera kring detta område...hoppas att ni hade en trevlig tur i virrvarret.
Kram i söndagsmorgon // Karin
Här börjar färden mot TjejVasan 2010
En härligt svettig åktur på Norafjärden i mars. Karin for fram som ett jehu, vi andra försökte hänga på så gott det gick, men det var inte lätt. Tyvärr hade dock Karin glömt att hon inte är 20 år längre. Ganglion på handleden blev följden av detta idoga skidåkande. Skam den som ger sig. Karin sätter ni sin tillit till svensk sjukvård och hoppas nu att vi är fit for fight när tjejVasan går av stapeln nästa år.
Livets goda
"There's nothing wrong with me that a little chocolate won't fix"
Denna lördagskväll avrundade vi med härligt onyttig chokladmousse toppad med nyttiga äppelskivor.
Plus minus noll kan man kanske säga :D
Ett ögonblick på tungan kan bli en evighet på låren
Två medelrunda tanter på vift i Skuleskogen funderade på kroppens funktioner när de släpade sitt överflödiga matintag (både på rygg och under hud) uppför vandringslederna.
Hur tjock kan man egentligen bli?
Och går livet ut på att äta?
Tanken på en blogg började långsamt växa fram och en framtidsvision om hur smal och snygg man kan bli gav namnet till skapelsen.
Varsågod folks, here it comes!
